Kvällens begivenhet blev ett verbalt ordkrig

Allting har en gräns. Vid 43 års ålder säger jag äntligen ifrån när människor hoppar på varandra. Just nu är jag i ett fritt flow där andra får uppfatta mig bäst fan de vill.

Jag är trött på elakheter och tjyvnyp människor sinsemellan som egentligen borde stötta varandra för ett liv i harmoni. Och det är väl harmoni man eftersträvar i en kärleksrelation?

Ikväll var vi på middag igen. När varmrätten nästan är klar brakar vår irriga, vimsiga och ofta lätt sovandes, värdinna, igång med sitt sedvanliga klagomål på sin livskamrat som sitter alldeles intill:

- Ja, tänk X, han har äntligen lärt sig hur en diskmaskin fungerar!

(X skruvar på sig, den goa stämningen pyser ihop som en trampad kärringfissvamp)

- Ja, fast han fattade inte var diskmaskinsmedlet skulle, så jag fick peeeeeka! (varvid hon ler hånfullt, X ser ut som en övergiven hundvalp, oförmögen att skydda sig)

- Jag tycker faktiskt att att han (märk "han" och inte hans namn) kan sätta in och plocka ur diskmaskinen på dagarna... (underförstått nu-när-han-är-pensionär) ... det borde inte vara såå svårt, eller hur? (ingen säger något och jag känner tydligt ilskan bubbla upp och nå kokpunkten)

- Ja, vet ni, han har faktiskt tvättat en enda gång men det fick han sluta med för han klarade det inte och sedan dess får han inte röra tvättmaskinen!

(jag undrar vad hon är ute efter, är det medhåll, apskratt eller vad? vad förväntas vi i publiken göra? vilken slags sjukdom lider människan av?)

Eftersom ingen säger något kliver jag in med ett:

- Men du X, vad är Y (hon som suttit och klagat teatraliskt) dålig på då?

(ingen andas)

Y kippar efter andan av överraskning, fräser till, och virrigheten och de vanligtvis halvöppna, knappt medvetna ögonen, vaknar till och skjuter nästan ur sin hålor när hon fräser som en kobra sitt:

- Men det var det fräckaste!! Hur har du mage att säga något sådant? Vad menar du?

- Ja du har ju suttit och klagat på X här nu en stund och jag tänkte att Y kanske också har en lista på dina dåliga sidor, eller vad säger du X?

- Men då är du känslig! Då är du känslig!

(exakt här ramlar poletten ner och detonerar full kraft varvid hon går upp i limningen och det är i den glipan jag ser att hon är en alien)

(X hinner inte svara på vilka dåliga sidor Y har förrän Y skjuter iväg sin försvarseld med avsikt att mörda utan bedövning:)

- OCH VAD ÄR DU DÅLIG PÅ DÅ? NÅ, VAD ÄR DU DÅLIG PÅ DÅ, DET VAR DET DJÄVLIGASTE...!!

- Säkert en massa saker, säger jag fortfarande lika lugnt.


Fy... En egotrippad, lat bitch med ärthjärna... Sådan är hon, pappas sambo. Jag ringde för en stund sedan, när tanten lagt sig, och pratade med pappa för att höra hur läget var. Han sa att det var lugnt och eftersom han inte gillar kontroverser så la han ett marsipanlock över det hela och svarade med att le i telefonluren. Han ville se sporten på teve.

Gud vad jag önskar en mänsklig sambo till min pappa. Så han slipper den där elaka alientanten.