Just när mitt sinne inte orkar fler beslut så ringer killen med den stora centrala hyreslägenheten och undrar om jag vill komma och titta igen... Han som i förra veckan snäste av mig när jag sa att jag tidigast kunde ta över lägenheten fr.o.m 1 september.
Hm... hur 17 gör jag nu då?
Ska jag sälja? Eller inte?
Om ja, så får jag loss pengar att köpa en ny bil.
Sonen fyller 18 i höst och tänker ta körkort direkt.
Jag behöver förstås också en bil eftersom min gamla går till skrot.
Om nej, så kommer jag att sitta och vänta invid golvsocklarna på att
pälsängrarna ska visa sig igen. Och då blir det psyket nästa.
Dessutom kommer jag att känna panik inför att ordföranden
i föreningen hittar en lägenhet och drar långa benet
och lämnar mig med ordförandesysslan.
Då blir det också psyket nästa.
Om nej, så kommer jag inte vidare med mitt liv.
Bror och barnens pappa bor alldeles intill och vi väver
i varandras vävar hela tiden...
Om ja, så kommer sonen att bo hos sin pappa, som vi redan diskuterat.
Hur bra är det?? Mammahjärtat svider.
Om ja, så slipper jag senaste exet som också bor i närheten,
tvärs över gatan. Hans närvaro påverkar mig destruktivt
och jag vill aldrig promenera i området.
Bara det i sig räcker förstås för att flytta...
Om nej, så får jag vänta tills nästa högkonjunktur innan jag kan sälja.
Och under tiden lär föreningen byta fönster vilket definitivt kommer
att påverka hyran negativt... Inte bra ur säljsynpunkt.
Om ja, så kommer jag alltid att fundera på om jag gjorde rätt och
sålde just nu, med konsekvenser för sonen, mig och lillan,
katterna, vårt välbefinnande och ekonomi.
Om nej, så kommer jag också att fundera på om jag gjorde rätt
och inte sålde nu när jag vet att marknaden finns.
Ska jag hyra lägenheten eller vänta och se?Sonen fyller 18 i höst och tänker ta körkort direkt.
Jag behöver förstås också en bil eftersom min gamla går till skrot.
Om nej, så kommer jag att sitta och vänta invid golvsocklarna på att
pälsängrarna ska visa sig igen. Och då blir det psyket nästa.
Dessutom kommer jag att känna panik inför att ordföranden
i föreningen hittar en lägenhet och drar långa benet
och lämnar mig med ordförandesysslan.
Då blir det också psyket nästa.
Om nej, så kommer jag inte vidare med mitt liv.
Bror och barnens pappa bor alldeles intill och vi väver
i varandras vävar hela tiden...
Om ja, så kommer sonen att bo hos sin pappa, som vi redan diskuterat.
Hur bra är det?? Mammahjärtat svider.
Om ja, så slipper jag senaste exet som också bor i närheten,
tvärs över gatan. Hans närvaro påverkar mig destruktivt
och jag vill aldrig promenera i området.
Bara det i sig räcker förstås för att flytta...
Om nej, så får jag vänta tills nästa högkonjunktur innan jag kan sälja.
Och under tiden lär föreningen byta fönster vilket definitivt kommer
att påverka hyran negativt... Inte bra ur säljsynpunkt.
Om ja, så kommer jag alltid att fundera på om jag gjorde rätt och
sålde just nu, med konsekvenser för sonen, mig och lillan,
katterna, vårt välbefinnande och ekonomi.
Om nej, så kommer jag också att fundera på om jag gjorde rätt
och inte sålde nu när jag vet att marknaden finns.
Fanns det bredband där? Och vad luktade i den inre hallen? Är det lyhört? Finns det knasiga grannar som väsnas om nätterna? Eller, gud bevare mig väl, äckliga kusar...??!?
Ja ja, det är lättast att sitta still, inte byta kurs, fortsätta i samma gamla hjulspår...
Och ute regnar det alldeles oavsett.
Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, hyreslägenhet, försäljning bostadsrättslägenhet, villrådig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar