Vi går längs Hamngatan, mitt emot NK. Jag ser upp mot husfasader och blickar in i ett café. På övervåningen sitter 2 män mitt emot varandra och fikar alldeles intill fönsterväggen ut mot gatan. Bakom den ena mannen sitter en annan man ensam och talar i sin mobil. Han böjer sig ner en aning och hans arm går rätt ner i jackan som mannen bakom har hängt på stolen. Där ur fiskar han upp en mobil, reser sig och går iväg.
Jag rusar in i cafét, talar med killen bakom disken och han tar med sig en kollega i flygande fläng och rusar mot tjyven som precis tar ett steg ut på gatan. Jag går efter. Cafékillen säger:
- Mobilen, hit med den!
Tjyven vänder sig mot honom och plockar nonchalant mobilen ur sin ficka, överräcker den och går lugnt vidare. Personalen går snabbt in igen och talar med killen som blivit tjyvad, pekar ut mot mig på gatan och lämnar över mobilen. I det läget har mitt sällskap hittat igen dagens hjältinna och står i ring runt omkring.
Väl hemma hos syster Yster får jag lova att inte ingripa utan att tänka efter. Jag lovar, men vet inte om jag kan hålla löftet om något liknande händer igen. Jag reagerade på reflex och hann aldrig tänka.
Sånt här händer på gatorna i Stockholm. Men bland dem alla går Fantomina och staden kan känna sig trygg :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känns skönt att veta att du snart kommer hem och gör tillvaron trygg i vår stad igen!
:)
Skicka en kommentar