Kärleksrelationer

Jag och mina vänner är 40+ och 50+. Vi har passerat åren då man börjar samla servis, bygga sig ett hem, trampa upp en livsstig och ta avgörande beslut. Många har ärr, några inte alls. Vi har nått en ålder där få har kommit undan.

En vän berättade om dejten, middagen och sms'en. Tonen var glittrig. Glimten hördes genom luren. Nästa dag lät luren mer trött än glitter och allt var avslutat. Men hon ger inte upp och varför skulle hon det? Om hon vill dejta så ska hon förstås göra det. Herre jösses, hon kan ju bli bjuden på hur mycket gratis mat och dryck som hon bara orkar klä upp sig för. Sa jag :)

En annan vän berättar åter igen om sin missunsamme man... Som har principer och idéer som gör att hon gömmer choklad i tvättstugan och tjuvläser romantiska romaner. Hon vilar ögonen på manliga kollegor och betraktar äktenskapet som en bur. Som hon vill ur. Hon vill slippa de dagliga grälen och diskussionerna om vem som ska göra vad och om de ska ta av besparingarna för att åka utomlands med hans knepiga släkt. Hon lyssnar inte på råd och tycker inte att hon har tid med riktiga möten med sin man eftersom det har börjat så mycket bra tv-serier nu. Nej just det ja, hon har inte fyllt 40 än... Men, men, tids nog så står hon där också och känner hur livet slänger upp en dörr rakt över näsan. Då blir det troligen separation i ett nafs.

Själv dejtar jag inte. Och kompromissernas tid är över. Allt har ett pris och jag är inte längre villig att betala. I och för sig finns det inget jag vill betala för där ute heller så det är ganska enkelt. De flesta män är beigea och stela, lata och bekväma, mestadels ointressanta och oftast fåordiga så till den milda grad...

Som nöjd singel får man ofta frågor. Jag brukar svara så gott jag kan om jag har lust.

Rädd för intimitet? Inte alls. Men det är inte allt.
Rädd för att syna sina egna sömmar? Inte alls. Redan gjort förresten.
Rädd för att växa tillsammans med en livspartner och jobba med skuggan? Inte då, redan gjort. Man kan faktiskt jobba med skuggan lite varstans, det behöver inte nödvändigtvis vara mitt i en kärleksrelation. Förresten är väldigt få över 40 riktigt villiga att växa tillsammans med en partner i samma ålder. Man vill bara ha gottebitarna. Ungefär som man gärna köper filé i charken men skippar slamsköttet som tar en evinnerlig tid att skära rent. Inte heller jag vill ha så vidare värst mycket problem längre. Strävan är mer riktad mot ett enklare liv med få åtaganden och mer njutning av livet. Mer plus än minus.

Ja. Mer plus än minus.

Men vad är vackrare än ett par som hållit ihop i mer än 20-30 år och som fortfarande har roligt tillsammans, som pratar och lyssnar på varandra utan att tro sig veta vad den andra ska säga härnäst. Som fortfarande utforskar. Och älskar.