I veckan har vi gjort vinter ute i stugan. Samma rutin som förut men i år tänker jag lura råttor och möss på partaj. Därför har jag och sonen burit ut massor av prylar från stugan till den råttsäkra sovastugan. Det känns såå bra! Till våren hoppas jag att det ska bli lite lättare att skura in sig och starta upp sommaren!
Fast det är lika sorgligt och vemodigt att stänga ner stugan... Som att säga adjö till en kär gammal vän... som kanske inte är kvar när jag återvänder... Jo, jo, stugan lär stå kvar men känslan är så där osäker på något knepigt vis...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det sorgligt? Jag har nästan dåligt samvete när vi stänger hos oss. Ber om ursäkt för att vi lämnar den ensam.
Mmmm... Samma här. Tänker på att stugan står ensam ute om natten och vi inte är där...
Skicka en kommentar