Från hemnet, via antigymnastik, till syster

Att inte kolla på hemnet mer än högst en gång i månaden, betyder det att jag är återställd nu, doktorn?

Det är jättejobbigt att vara på väg. Särskilt att vara på väg mot, snudd på, vart som helst. För det är då hemnet-frossan slår till flera gånger om dagen. Att ständigt spana på nya objekt suger musten ur en. Min must behöver jag själv så jag känner stor tacksamhet för att kunna lägga tid och energi på vardagslivet i stället.

~

Antigymnastiken idag avslöjar mer än någonsin att mina kroppshalvor krigar mot och med varandra. Den vänstra (feminina ?) sidan är försvagad men kan klösas ack så väl, den högra (maskulina ?) sidan är spänd och ständigt beredd på attack. De försöker hela tiden stjälpa varandra och lurpassa i bakhåll. Själv står jag mitt emellan och försöker balansera. Projekt nr 1 den närmsta framtiden är att försöka förmå dessa kroppshalvor att sluta fred och förlita sig på varandra, med respekt och harmoni i muskeltrådarna i stället för pansar och AKfyror...

~

Om bara några timmar kommer syrran upp och stannar några dagar. Det ska bli härligt att få rå om henne och toksurra dygnets alla vakna timmar! Jag gillar inte att hon bor så långt härifrån men okej, man kan inte få allt. Att ha världens bästa syster är en stor gåva att vara rädd om!


Läs även andra bloggares åsikter om antigymnastik, muskelkedjor, hemnet