Ja... så är det. Allt vi kan göra är att fortsätta andas. Helst ända ner i magen.
God fortsättning, by the way.
Julen är över. Matresterna svettas i den överfulla kylen och disktrasan innehåller både sillstänk, gravlaxklet och vispgrädde sedan hoprörningen av ris a la malta.
Paketen är öppnade, besvikelser ommpaketerade och glada utrop har glittrat ikapp med granen. Samtidigt krampar magen av alla utgifter, somliga relativt onödiga. Vi riktigt känner hur lönekontot skriker men tröstar oss chanslöst med en chokladbit till ur Aladdinasken.
Gamlingar sätts i kalla bilar och skjutsas hem samtidigt som vi andas ut. Vi ringer och tackar för julklappar som sig bör och plockar i och ur diskmaskinen samtidigt. Mellan varven gör vi besök på toaletten med en mage som krånglar av all mat och stress.
Jag kan känna en längtan tills det är över... tills vi nått andra sidan av julklimaxet... Tills när julpyntet är undanplockat och vi dammsuger sista barret från den ständigt barrande julgranen. Tills allt återgår till det vanliga, till vardagsrutiner och vettiga sovatider. Till en luftigt, halvtomt kylskåp och makaroner till middag. Till en tid när rädslan för stearinljusrisken är över och det är lättare att hålla ordning när pynt och gran är ur världen. Till januari. Den första. Till den dag när vi kan börja ett nytt år med nya förutsättningar, om möjligt. Till nya tag, nya steg och ett alldeles nytt år. Dit längtar jag nu. Till det nya rena.
John Mayer: Say (music video from "The Bucket List")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar