Tankar i plock och stök

Det är snart slut på årets första dag. Timmarna lägger sig till ro.

Katterna rullar ihop sig och drömmer om trädklättring, tassarna rycker lätt.

Jag plockar med julpyntet och tänker på stundande fjällresa där vi blir 14 stycken som tillsammans ska fira min bror på hans 50-årsdag. Det borde vara en resa i enbart glädjens tecken men allt kantas av svägerskans cancer, min brors trolovade.

Hon är världens starkaste människa men har aldrig varit mer sliten och smalare än nu när hon får sin fjärde cellgiftsbehandling sedan 2001. Egentligen är hon mager, bara skinn och ben, men jag tillåter mig inte att riktigt använda ordet mager. Inte ens i tanken.

Jag är ruskigt orolig för hennes hälsa. Och ber en intensiv bön att mirakel ska ske. Jag räds samtidigt som jag fokuserar på min tillit och hoppas på något sätt att vi runt omkring ska kunna bära henne över mörka vatten.