Vår - äntligen börjar livet igen!

Jiiiihoooo, våren sprider sig och omfamnar allt i sin väg!

Vi är ute i stugan, jag och katterna. Och det blir synnerligen tydligt att jag stortrivs med allting, det jobbiga stiger undan, när jag sitter på bron med fötterna på det gamla kvarnhjulet. Gärna med en kopp kaffe. Alltid med 2 keliga katter.

Fåglarna bygger bon i holkarna runt omkring, tjärnen glittrar så jag måste kisa när jag ser åt det hållet. Myrorna arbetar med våren och stiger upp och ner ur mitthålet på kvarnhjulet, utan att spilla tid på jätten som sitter där och kikar på dem. Fjärilar i alla färger dansar i vinden och humlorna besöker de gula penseerna i krukan intill. Katterna spejar, äter gräs, rullar runt på rygg och klättrar i träd. Och jag sitter nästan bara still. Betraktar. Andas. Njuter.

Igår krattade jag lika mycket som jag plockade stickor ur händerna. Kvastskaftet var torrt och sprött. Nogsamt och försiktigt närmade jag mig några pyttesmå påskliljor, vitsipporna och de få med vackra blåsipporna. Lövhögarna blev till en lång, lång vårsvans runtom stenhällan och stugan.

Lillan var ute hos mig igår och spikljudet blandade sig lätt med fågelsången. Hon bygger en altan på sin koja och sågar med stort fokus. Det hörs att det är en flicka som spikar, även om det är en målinriktad tjej så är det ett himla knattrande på varje spik. Jag försökte lära henne att hålla i hammaren lite längre ner på skaftet, men icke. Hon vet bäst själv :)

Och jag återgår ideligen till bron, min plats i livet. Och fortsätter betrakta, andas och njuta av årets bästa årstid...



Läs även andra bloggares åsikter om sommarstugan, landet, torpet, vår