- Har du några förslag?
Så sa vi. Men vi svarade inte.
Igår klagade jag på att det ofta skär sig numer med min 19åring, att allt-mamma-säger-är-blaha-blaha. Han sa att jag ibland talar så dumt till min 19åring att det inte var konstigt.
Fast jag undrar jag. Han lägger in hela vår gamla historia i det.
Jag kontrade fånigt nog och sa att han var en dålig middagskonversatör, att det alltid är jag måste hålla liv i middagspratet, men att han minsann talade i jobbmobilen i timmar.
Han sa att han sällan pratar när han äter, att han föredrar att ha det tyst och lugnt.
Jag blev häpen. Var det här mannen jag levt med under åren 1983 - 2002? Har månne en alien tagit hans innanmäte i besittning?
Nänä, självklart inte. Och jag inser... även jag lägger in hela vår gamla historia...
Det är lätt att tro att man känner någon man känner.
Det är förbaskat lätt att tro att folk förblir som de var en gång och inte ändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar