Igår kväll läste jag ut måbraboken Drömmarnas land av Tamara McKinley. Sedan var det omöjligt att somna. Vaknade med en grym huvudvärk och det gick inte att röra sig eller ens stiga ur sängen. När jag sänt SMS till kollegan om att jag blir hemma idag så lättade huvudvärken en hel del på ett mystiskt sätt, troligen för att det hela känns så obarmhärtigt starkt av mitt-eget-fel, nästan lite patetiskt smålöjligt. Men, å andra sidan, det är ofta vi själva som ställer till det så att vi blir lite dåliga. Vi räddar inte alltid oss själva. Typ, sitter i bilens kalla acc-fläktar och blir förkyld, äter på ett knepigt matställe och blir magsjuk.
Så jag tänker inte känna vare sig skam eller skuld. Punkt.
2 kommentarer:
Bort med skam och skuld! Tjänar inget till, gör bara huvudvärken sämre...
Grönt... det hatar jag för att min dumma far älskar det. Och så är det ju fult... som kräkningar, som läskiga psykologer (för på något sätt är de gröna), illamående, fula trista och illaluktande väntrum är ofta gröna. Nä, det enda gröna ska vara i naturen.
Så... tur att du inte är någon färgpsykolog då :)
Då hoppas vi att du är pigg som en mört i morgon!!!! Sköt om dej!
Skicka en kommentar