Ego och brist på empati

Att inte försvara sig. Är det att vara för snäll, frågar du. Nej, det är att vara dum, svarar jag. Eller i varje fall, okunnig. Men om man är liten då, frågar du. Ja då är det en helt annan sak.

Barnen häver ur sig. De säger saker som de sedan ångrar när fröken i möte låter båda parter komma till tals. Eller så menade de ingenting av vad de sa. Alternativt hävdar de att den andra feltolkat, inte fattat humorn eller något annat. Med samma loja intensitet som man viftar bort ett nedfallande katthår. Man bryr sig i grund och botten noll och inget för hur andra mår. Så ser det ut i skolan idag. Ofta.

Jag fasar för att möta dessa egotyranner med självhävdelsefixering och centrumbehov ute i arbetslivet. När vänder det? För det måste väl vända?

Andra bloggar om: ego, brist empati, skolan, mobbing