Ett liv

Noll till 10. Försöka växa upp och klara sig.

10 till 20. Inse könsrollsmönster och sexa till sig.

20 till 30. Bygga hemmet, springa runt på loppis och sälja Tupperware mest för sin egen del.

30 till 40. Små barn och ständig sömnbrist. Helvete, jag har glömt att utbilda mig! Var är närmaste universitet?

40 till 50. Skilja sig och försöka reducera husgeråd, duk- och gardinförråd och förvånas över alla sängkläder som trycker i linneskåpet. Tjafsa med tonåringar.

50 till 60. Ifrågasätta varför inte barnen hör av sig mer än de gör. Förfasa sig över att de trots alla förmaningar satt barn till världen när de är barn själva. Nåja, äntligen är sex äntligen sex och jag skiter i hur jag ser ut så länge han kan kyssas som en karl ska!

60 till 70. Oj. Är det mig de menar när de vänligt diskuterar pensionering och ler underfundigt? Är jag pensionsmässig? När hände det?

70 till 80. Matar duvor från balkongen. Äter semlor hur ofta jag vill. Handdiskar för att ha något för händer även om barnen klagar på att det inte blir rent, det ser inte jag i vilket fall som helst. Katten och jag ser på trevliga Caféprogram. Skulle gärna brodera om jag såg bättre. Skulle gärna bjuda hem vänner om jag inte hörde så dåligt. Skulle gärna gå ut ibland men rullatorhelvetet fastnar ju alltid i porten.

80 till 90. Ok, jag ger mig.